Snabba Cash II

Såg Snabba Cash II med Ruben i lördags. Har läst aldrig fucka upp av Jens Lapidus,
gillade boken, och var nyfiken på filmen. Blev lite förvirrad av titeln, förstod först senare
att det här var uppföljaren på en tidigare film. Det gjorde i och för sig ingenting, kan t.o.m  hända att det var till filmens fördel.







Jag har sett många mörka, desperata filmer under min livsstid, men om
Amores Perros är rå så är nog Snabba Cash ändå snäppet råare.
Filmen var i princip helt vidrig. Ohyggligt mörk och hopplös men
också en jävligt bra film! Det är få filmer som har fått mig att glömma
biosalongen och som får mig att vrida i stolel av  obehag. (den andra skulle
vara Black Swan). Trots att maffia världen känns som så himla långt borta,
berörde filmen mig starkt.  Alla dessa fruktansvärda människoöden,
desperata försök till att fixa sina förhållanden och ett betong grått sverige.
Snabbt tempo genom hela filmen och en dialog som inte känns krystad
eller tillgjord. Vackert arbete med kameran och ett soundtrack som
understryker hela eländet.
Om inte annat så har Snabba Cash II definitivt tagit bort all
glans av kulor och pengar som det i dagens filmer så  lättvindigt leks med.
Se den! men kanske ogärna sent på kvällen utan kompis.