fredag 25 januari 2013

hemma igen?

Jag är hemma i Paipis. Eller det som var hemma innan jag flyttade 500km upp
i landet för att studera. Vi hade ett gräl mamma och jag på sommaren. Hon var arg för
att jag ännu betedde mig som om jag bodde hemma. Jag var arg för att hur kan hon
bestämma när jag är mogen att flytta hemifrån? Efter mycket gråt, accepterade jag det
faktumet att jag numera anses som gäst och efter en längre tid kändes det helt okej.
Men igår kändes det konstigt när jag kom hit. Vemodigt på något sätt. Jag funderar om
det bara är min syster jag saknar eller är det något annat. Idag har jag lekt med tanken att
jag faktiskt lösgjort mig hemifrån, påriktigt. Det här är inte mitt hem mera, det här är mitt
barndomshem (ungdoms). Om så - okej.
Hoppas den här vemodigheten är en omgående känsla.. 

2 kommentarer:

Hanso sa...

Vad konstigt att din mamma tyckte som hon gjorde! Jag kan inte förstå det.. Både för dig och mig så är ju våra hem på annan ort (även om vi trivs) bara tillfälliga. På något sätt känns det som att jag egentligt helt kommer att byta mitt hem från att ha varit Sibbohemmet till ett annat först då jag flyttar någonstans som jag vet att jag kommer att stanna väldigt länge - till exempel då oskar och jag köper/hyr en lägenhet i stan (vilket känns som riktningen vi är på väg mot). Det är som att hemmet i Sibbo fortfarande är det mest trygga, långvariga. För man vet aldrig när det är dags att bryta upp från hemmet här i Åbo. Så känner jag det. Fastän jag spenderar massor tid i Åbo och endast besöker Sibbo ibland.

Anonym sa...

jag vet! jag känner precis på samma sätt. jag kan inte heller förstå, speciellt så svårt som hon hade att acceptera att jag inte bor hemma längre. Jag funderar lite på om momi gjorde samma sak, men jag har svårt att föreställa mig det. Borde egentligen tala med mamma, men jag orkar inte just nu.