vad hände sedan?

Ruben och jag funderade igår vad som kommer att vara 2013 kännetecken.
Vilka grejer kommer vi att förknippa med året då vi blev sambon. (eller vi blev ju
visserligen redan 2012, men ni förstår). Jag sade Frasier, Ruben sade ... och bussresor.
Ah, jo. Bussresorna.

Skall vi säga, hittills har det gått hur bra som helst. Jag har funnit mig i att åka buss
och faktiskt känt att det varit skönt ibland. Bussen är ett bra sätt att koppla av och
att koppla bort skolan. Flytten tycker jag att gav mera energi för skolarbetet nu när
det inte mera behövdes till att sakna Ruben. Stundvis har jag penga ångest. Det far
nämligen en hel del till att pendla 200km per skoldag men sådär överlag har jag varit
väldigt nöjd och lycklig.

De senaste två veckorna har jag varit mindre lycklig. Jag hade inte förberett mig på att
vara så här mycket i skolan och i kombination med utställningsförberedelser så är det lite
för mycket. Jag är helt galet trött.
Jag skulle inte orka.
Och nu skulle jag vanligtvis lista upp allt som jag inte skulle orka,
men jag orkar inte ens med det. Så jag knegar på.
För vi vet alla att det kommer att bli lättare så småningom. Lite (ganska mycket) till ännu.