63. Annars

Det känns som att sommaren börjar lida mot sitt slut fastän det än är några veckor kvar. Slutet känns antagligen nära för att jag är förberedd och redo att fortsätta tillvaron i Vasa. Ser fram emot att så småningom klappa ihop bilmaterialet för slutarbetet och lägga fokuset på bildkonsten och texten. Ser även fram emot att skicka iväg de sista bröllopsbilderna och att fördjupa mig i genusvetenskap i några veckor framåt.

Elva veckor i sibbo har gjort gott och sommaren blev både som väntat och inte alls som väntat. En underbar sommar i vilket fall som helst. Om vi bortser från ljumsk/livmoders-helvetet så har sommaren innehållit fina saker som umgänge med en hel del vänner, massa frilansarbete, givande fotostunder för slutarbetet och många otroligt varma (vi glömmer bort juni ok?) och fina sommardagar. Paipis har igen visat sig från sin bästa sida och tack vare bröllopen har jag sett en hel del nya ställen runtomkring i sibbo vilket är kul. Det känns som att jag sett och upplevt mycket trots att jag inte varit längre bort än Åbo och Pertunmaa. Att vara aktiv men inom fria tidsramar tycks fungera bra för mig. Jag har inte varit uttråkad men inte känt alltför mycket stress heller. Om jag bara hade mer pengar och vore frisk skulle allting vara riktigt, riktigt bra.

Och än är ju sommaren faktiskt inte slut! Imorgon skall jag äta pizza vid kotojärvi och nästa vecka skall jag träffa vänner, redigera bilder, se Tove Jansson utställningen och fira en fyra årsdag med Ruben. Tjohejj!