"Vi börjar där vi slutade, Esther, hade hon sagt, med sitt ljuva martyr leende. "Vi låtsas som
om allt det här varit en ond dröm."
En Ond dröm.
För den som sitter i glaskupan, tom och stel som ett dött spädbarn, är världen själv den onda drömmen.
En ond dröm.
Jag kom ihåg allting.
om allt det här varit en ond dröm."
En Ond dröm.
För den som sitter i glaskupan, tom och stel som ett dött spädbarn, är världen själv den onda drömmen.
En ond dröm.
Jag kom ihåg allting.
(…) Kanske skulle glömskan, som ett slags snö, fördunkla och täcka över dem.
Men de var en del av mig. De var mitt lanskap.
Glaskupan av Sylvia Plath
2 kommentarer:
Så jädrans bra bok <3 ps. Tack för bilden. Hanns
Ja, o det var precis stället som jag tänkte på, jag mindes genast meningen: "för den som sitter i glaskupan.."
Skicka en kommentar