71. Får en vara egoistisk mer än ibland?

När är det okej eller rentav bra att vara egoistisk? Eller fungerar orden bra och egoist ens tillsammans? Jag är oändligt rädd för att vara egoistisk, men vet samtidigt inte var gränsen går för när jag är det. Hur fungerar det när en ständigt har ont? När en har sjukdom och trauma. Är det okej då att inte orka? Är det okej att sätta sig själv först? Eller är det just då som en borde offra sig, då när smärta och trötthet är långvarig? Finns det risk att en sårar om en är alltför egoistisk en längre tid? Och hur är det med kronisk smärta får en vara egoistisk för resten av livet eller bör en låtsas som att en inte är sjuk? Hur balanserar en mellan att tänka på sig själv och tänka på andra? Hur mycket får jag vara egoistisk?