99. Valfriheten

Jag har läst mycket bloggar på senaste tiden. Briljanta bloggar skrivna av briljanta kvinnor. Jag råkade läsa en diskussion om amning. Eller rättare sagt om då när en inte vill amma. Jag känner starkt att jag inte vill amma. Får lätt obehag vid tanken av det, känslan av det. Dessutom ser jag fler fördelar med att inte amma. Eftersom jag extremt lätt blir extremt trött är det ju en fördel att ge mjölk* via flaskan då båda föräldrarna kan dela på matningen. Och jag slår dövörat till alla "biologiska invändningar" - barnet kommer att bli/må hur fint som helst så länge hen är högt och innerligt älskad! Mindre trött och obehagsfri mama = lyckligare barn. DOCK, för att knyta an till blogginlägget jag läste, är jag livrädd för hur jag skall bli bemött av vårdpersonal när jag lyfter fram min önskan om att vara amningsfri. I inlägget fanns det gott om hemska exempel på hur mammorna inte fått information om flaskmatning eller hur det hela inte ens varit ett alternativ, inte ens existerat. Tänk om ingen hjälper mig? Tänk om de bara är hånfulla? Tänk om de inte ger mig valet? Min tillit för vårdpersonalen är ju inte precis stor till att börjas med.. och när det kommer till moderskap tycks den allmänna uppfattningen vara att allmänheten får lägga sig i och uttrycka sina åsikter oberoende om modern vill det eller ej.
Nå, till all tur så vet jag att valet är mitt och ingen annans och på senaste tiden så har jag haft härliga läkare, så utsikterna är i vilket fall som helst bra. (är inte gravid, mensar ordentligt just nu) ( vill också tala om valfriheten att inte vilja ha barn men orkar inte just nu)

Och avslutningsvis så vill jag ju ändå säga att jag naturligtvis kommer att amma om jag får lust för det eller om barnet annars skulle dö om jag inte gjorde det.


*min mjölk då, läste att det skall finnas pumpar för det?