Om barn

Det är väldigt givande att jobba med barn och samtidigt väldigt, väldigt utmanande. Barn är verkligen bäst på att ta fram både de bästa och sämsta personlighetsdragen hos mig. Det är lätt när allt går bra och jag har ro att vara mig själv men åh vad jag får passa på ibland att inte falla i skrikfällan. För tillfället är jag expert på att hålla in frustrationsskrik, ja till och med suckar. Det är bara att stänga ögonen, släppa ut lite luft ur munnen och förklara saken sakligt en gång till. Jag får inte tappa fattningen. Så enkelt är det. Ibland förvånar min självbehärskning mig. Men jag undrar om jag skulle klara av samma sak med egna barn. Knappast. Att vara mamma är inte ett yrke, att vara gruppassistent är.

Det bästa med att jobba med barn är glädjen. Hur glad jag blir när vi alla är samlade och sjunger Trulle-sånger. När barnen säger snälla saker till mig och frågar om  allt precis hela tiden. När barnen skrattar så de kiknar åt något jag gjort. När de vill rita, spela, leka, mysa tillsammans. När någon kommer fram och vill sitta i famnen, blir kramad, eller tröstad.  När någon ger mig en pillemarisk blick. När någon stryker med sina små fingrar över min arm och jag ryser för att det är så skönt och fint. Det bästa är att veta att jag finns där för dem och att jag tycker om dem och de tycker om mig. Barn alltså ♥